urbanes

Till J .

Tiden tycks stå still, men i tankarna där rör du dig hela tiden. Du går runt och allt du gör är att lämna minnen kvar. Det är nu i efterhand som jag förstått att du stod mig riktigt nära. Det är nu jag förstått vad jag gick miste om, vad jag verkligen förlorade. Du var den jag väntade i år på, du dök upp och gav mig vad jag behövde. Du försvann och det var väl inte riktigt det jag tänkt mig. Alla drömma gick i tusen bitar. Du är allt jag någonsin önskat. Det är dig jag velat ha. Det gick så fort, helt plötsligt blev det du och jag. Vi sa dom där orden, dom som jag önskade skulle komma en dag, du sa "jag älskar dig" med en blick av kärlek, tröst och lycka. Jag såg det i dina ögon, att du menade vad du sa. Har minnen av när vi håller om varandra, när vi älskar varje dag.

För 7 veckor sedan, blev jag den lyckliga linnéa, den tjej som ingen sett på länge. Då du verkligen blev min, på riktigt. Jag ville verkligen försöka göra allt för dig, vad jag än gjorde kändes det som om jag alltid misslyckades. Men du fick mig att glömma alla misslyckade tankar om mig själv. I mina tankar fanns istället bara en enda person, det var du! Kommer aldrig kunna glömma de jobbiga dagarna, då du verkligen menade allvar, det var inte kärlek längre. Det kändes så mycket just då. Har nog aldrig blivit sårad på det sättet. Jag visste allt om att jag inte var perfekt, och att jag inte räckte till. Jag visste om att jag inte var bra nog. Men trodde inte du skulle känna så som jag kände om mig själv. Jag förstod vad du menade, men jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.

Först höll jag inne allt, jag var iskall. Jag ville lägga armen om dig och säga att jag alltid kommer stanna hos dig. Men var för kall för att bli varm, om man säger så. Tillslut kom det, alla tårar, alla känslor, alla tankar, men inga ord. Jag var så tyst, jag var så nere. I flera dagar var jag borta. Du förstår nog inte hur dåligt jag mådde. Men för dig verkade allt "okej" allt var bra efter en dag. Men jag hade ont! Jag tyckte verkligen om dig. Jag märkte att du inte förstod mig då jag bara satt tyst och inte sa ett skit, du frågade om jag hade någonting jag ville säga. Och jag sa "jag har aldrig tyckt om någon så mycket som jag tycker om dig." och du sa ingenting, då förstod jag att det var helt slut. Att du inte ville ge mig en chans till.

Det har inte gått lång tid, och vi träffas ju ibland. Men om jag måste erkänna så saknar jag dig varje kväll när jag ska gå och lägga mig, för du ligger inte bredvid mig, varje morgon och dag, för du är inte med mig. Inte på det sättet! Jag önskar jag kunde ändra på saker, jag önska jag kunde få dig förstå att du gick miste om någonting speciellt. För mig var det vi hade i alla fall speciellt! Du kan säga det hur många gånger som helst, att du står fast vid att det aldrig kommer bli vi igen. Men jag slutar aldrig hoppas, jag slutar aldrig tro. Jag ger aldrig upp, du är den enda! Det vet du mycket väl!

Jag minns när jag var iväg en vecka på Gotland, minns hur mycket jag ringde dig hela tiden. Hur mycket jag saknade dig, det var obeskrivligt jobbigt. Så känns det nu, fast det blir värre och värre varje dag. Jag hoppas du en dag kan få tillbaka dina känslor som du hade för mig. Tvivlade aldrig på att du tyckte om mig. Det kände jag att du gjorde. Men vad gick så fel? Hur fort stannade känslorna för mig? Jag blir lycklig av att tänka på dig, och ännu lyckligare blir jag av att tänka på att du faktiskt var kär i mig och att du orkade med mig den tiden vi var tillsammans. Du betyder så mycket.

Men även om du tycker detta jag skriver bara är trams, så vill jag att du ska veta det att jag finns här, när du ändrar dig, om du ändrar dig.. jag vet att du kommer tänka om någon dag. Känna att det vi hade faktiskt var ganska mycket! Du sårade mig.

Jag kommer alltid älska dig.